Höstkonserten 2019 -  Om musiken

Klicka här för att komma tillbaka till sidan om konserten.

Ångbåtssång (sätt maskinen igång)

Ord och musik av Otto Lindblad (1809–1864). Sången komponerades vid överfarten till studentmötet i Köpenhamn 1842.
"Man var ännu ej halvvägs i Sundet, förrän han sprang upp och ropade: 'Kan ni sjunga efter kladden, pojkar!' Allmänt jubel svarade honom, och redan när båten gick förbi sjöfortet Tre kronor vid inloppet till Köpenhamn, klingade den nya sången i fullstämmig kvartett." (Bååth-Holmberg 1916)
Lindblad var fascinerad av de nya transportmedlen. Han har också skrivit en Jernbanesång till invigningen av järnvägen Malmö-Lund 1856. Ångbåtslinjen Malmö-Köpenhamn som öppnades 1828 blev en viktig förutsättning för de livaktiga kontakterna mellan Lunds och Köpenhamns studenter. Andra versioner av denna sång förekommer. Lindblad ändrade ofta i sina egna kompositioner.

High Barbary

En traditionell sjömanssång, shanty, som sjungits av brittiska och amerikanska sjömän. Sången handlar om ett segelfartyg som, utanför Barbareskusten råkar ut för pirater. Piraterna besegras och lämnas att drunkna.
Arrangören Arthur Hall var student vid Yale och har tillägnat Yale Glee Club detta arrangemang. YGC grundades 1863 och var under lång tid synonymt med god manskörssång i USA. Kören ombildades under senare delen av 1900-talet till blandad kör.

Pilgrimskören

Richard Wagner (1813–1883) fördjupade sig under en vistelse i Paris i de sagor som handlar om Kung Arthur och riddarna kring det runda bordet. Dessa historier är förbundna med myten om den heliga Graal, Parsifal och hans son Lohengrin, som blev graalriddarnas utsände. När Wagner, på väg hem från Paris, passerade staden Wartburg började Tannhäuser ta form i hans tankar. Texten utarbetade han sommaren 1842 och operan fick sin premiär på Semperoper i Dresden 1845 med tonsättaren som dirigent. Sångarna, publiken och kritikerna var oförstående och mötte stycket tung kritik.

Tannhäuser

Tannhäuser har, vid andra aktens sångarstrid på slottet Wartburg, gjort skandal genom att, på temat kärleken, exalterat besjunga vällusten och den kroppsliga kärlekens lov utifrån sina erfarenheter från Venusberget. Han inser sitt brott och slår följe med förbipasserande pilgrimer på väg till Rom för att möta påven och be om syndernas förlåtelse. När skaran av pilgrimer återvänder, i tredje akten, uppfyllda av syndernas förlåtelse, kommer de utan Tannhäuser. Guds ställföreträdare har ansett hans brott vara alltför svårt och därmed inte gett honom absolution.

Cydgan y Morwyr

John Parry (f.1841), en av de för eftervärlden kända walesiska tonsättarna, skrev denna seglarkör i slutet av 1800-talet. Den har följt med de lokala manskörerna och hör fortfarande till klassikerna som sjungs i olika sammanhang.

Om alla berg och dalar

Svensk folkvisa i arrangemang för blandad kör av David Wikander (1884–1955) och transkriberad för Linköpings Studentsångare av Hans Lundgren (f.1947).

Saltarelle

Denna ekvilibristiska franska karnevalsskildring av Camille Saint-Saens (1835–1921) med text av Émile Deschamps (1791–1871) var, första gången den kom upp på repertoaren, ett långtids-projekt för kören. Körens allt större kompetens har numer gjort den till stamrepertoar och ett ofta förekommande nummer både vid utlandsturnéer och sena sittningar(!).

Down among the dead men

En brittisk folkvisa från den Viktorianska eran arrangerad för manskör 1912 av Ralph Vaughan Williams (1872–1958). Texten innehåller ett antal metaforer. Sångens titel Down among the dead men är bilden av flaskor som tömts på sitt innehåll i kombination med uttrycket ”lie down among the dead men” dvs dricka sig så berusad att man ramlar av stolen och landar under bordet bland de tomma flaskorna.

Island

Musik av Henrik Möller (1852–1918). Text av Albert Ulrik Bååth (1853–1912).
Bååth blev sedermera docent i fornnordisk litteratur och Möller var anförare i Lunds Studentsångförening 1876–1891.

Ubi caritas

Ubi caritas är en medeltida latinsk hymn som sjungs i samband med skärtorsdagens liturgi med fottvagningsceremonin. Hymnens första del på latin lyder "Ubi caritas et amor, Deus ibis est"

Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud.
Kristi kärlek har förenat oss till en.

Ola Gjeilo
Är född i Norge 1978 men flyttade till New York 2001 i samband med att han startade sina kompositionsstudier vid Juliard School i New York City.

And so it goes

Billy Joel skrev den här sången i början av 80-talet om ett förhållande han hade med supermodellen Elle MacPherson. Deras bakgrund var så olika att han visste att relationen inte skulle hålla i längden, och det gjorde den inte heller. Han förutspådde detta uppbrott och avslutar därför sången med raden: "And you can have this heart to break."

In every heart there is a room
A sanctuary safe and strong
To heal the wounds from lovers past
Until a new one comes along

I spoke to you in cautious tones
You answered me with no pretense
And still I feel I said to much
My silence is my self defense

And every time I´ve held a rose
It seems I only felt the thorns
And so it goes, and so it goes
And so will you soon I suppose.

But if my silence made you leave
Then that would be my worst mistake
So I will share this room with you
And you can have this heart to break
And this is why my eyes are closed
It's just as well for all I've seen

And so it goes, and so it goes
And you're the only one who knows
So I would choose to be with you
That's if the choice were mine to make

But you can make decisions too
And you can have this heart to break
And so it goes, and so it goes
And you´re the only one who knows.

Vuojnha Biegga

Vuojnha Biegga är byggt på en jojk av Johan Märak, samisk kyrkoherde, och är ett systerverk till Biegga Luohte för blandad kör.
Jojken är lika gammal som den samiska kulturen, och många jojkar eller improviserade sånger har förmedlats muntligen från en generation till nästa. Så har även denna, som först landade hos Johan Märak innan Jan Sandström tog över den. Sparsamt textsatt förmår jojken överföra tankar och känslor inte sällan om det gudomliga. I denna komposition kan man höra renskötarens rop till hunden och snöripans lockrop – den fågel som kommer med bud, med hälsning, alltså en slags nordisk fredsduva.
Nu blåser vinden
Lo, lo, lo, lo…
Kommer med den Helige Ande
En hälsning från Gud
Till människorna
I vårt sameland, med välsignelse

Hej dunkom

Svensk folklig visa arrangerad av Vilhelm Svedbom (1843–1904), i den vackra tonarten ass-moll. Svedbom var sångare i OD och lärare vid Uppsala universitet och sedermera sekreterare i Musikaliska akademien.

At Teasdale's

At Teasdale’s vann förstapriset i Linköping Studentsångare Composition Award 2016. En tävling för att få ny repertoar skriven för manskör av kvinnliga upphovspersoner. Juryns motivering till finlandssvenska Cecilia Damströms (f.1988) vinnarbidrag löd: ”För en konstnärlig och genomkomponerad svit i tre satser som kongenialt tolkar och förmedlar Sara Teasdales sparsmakade och uttrycksfulla texter. Tonsättaren tillvaratar manskörsinstrumentets stora klangrikedom och variationsmöjligheter med påtaglig känsla för mansröstens förutsättningar. Med sitt personliga tonspråk har ”At Teasdale’s” stora möjligheter att bli uppskattat av såväl sångare som publik.”

Cecilia Damström, (f.1988) är en finlandssvensk pianist och tonsättare med en rik produktion av musik för kör och kammarensembler. Damström studerade komposition vid Tammerfors yrkeshögskola och vid Musikhögskolan i Malmö.

Sara Teasdale, (1884–1933) var en amerikansk poet och kulturpersonlighet. Hon har med sina dikter skapat mycket känslosamma, starka naturskildringar med eviga teman som varit mycket omtyckta under 1900-talet framförallt av kvinnor och ungdomar. Hon erhöll det första Columbia Poetry Prize 1918, ett pris som senare skulle döpas till Pulitzer Prize for Poetry.

At Teasdale's

At Sea
In the pull of the wind I stand, lonely,
On the deck of a ship, rising, falling,
Wild night around me, wild water under me,
Whipped by the storm, screaming and calling.
Earth is hostile and the sea hostile,
Why do I look for a place to rest?
I must fight always and die fighting
With fear an unhealing wound in my breast.

At Night
Love said, "Wake still and think of me,
"Sleep, "Close your eyes till break of day,"
But Dreams came by and smilingly
Gave both to Love and Sleep their way.

At Midnight
Now at last I have come to see what life is,
Nothing is ever ended, everything only begun,
And the brave victories that seem so splendid
Are never really won.
Even love that I built my spirit's house for,
Comes like a brooding and a baffled guest,
And music and men's praise and even laughter
Are not so good as rest.

Lyrics by Sara Teasdale

It´s raining men

It's Raining Men är en låt skriven av Paul Jabara och Paul Shaffer, ursprungligen framförd av Weather Girls 1982. Claes Grufman (f.1979) skrev detta arrangemang till Stockholms Studentsångare inför deras vårkonsert 2011.

Gryning vid havet

Musik av Hugo Alfvén (1872–1960) till text av Sten Selander (1891–1957). Hugo Alfvéns tid som dirigent för OD innebar i många stycken en brytningstid för manskörsrepertoaren. Alfvén betraktade kören som ett instrument och använder termen "vokalorkester". I Selanders dikt lyckas han på ett sällsamt sätt utnyttja kören som dramatisk illustratör av gryningshavets transformering från spegelblankt till rytande storm.

Friseglarens sång

Sånger av Selim Palmgren (1878–1951) har ständigt funnits på Linköpings Studentsångares repertoar bl.a. för att underlätta umgänget med broderkörerna Brahe Djäknar i Åbo och Akademen i Helsingfors. Texten är skriven av Karl August Tavaststjerna (1860–1898).

Land-kænning

Edvard Grieg (1843–1907) var Norges främste tonsättare under nationalromantiken. Norge hade sedan 1814 varit i påtvingad union med Sverige och ville därför frigöra sig och återskapa den norska nationalidentiteten. Författare och kompositörer knöt an till den norska historien och lyfte fram det som ansågs vara nationaldrag.
I ”Land-kænning” berättas historien om Olav Tryggvason, kung i Norge år 995–1000. Olav ville göra Norge till en kristen nationalstat. Som barnbarnsbarn till Harald Hårfager fick han status som kungabarn och for som ung i viking till Bornholm, Polen, Skåne och Gotland. Tillsammans med den tysk-romerske kejsaren Otto der Große samlade han en armé för att påtvinga den danske kungen Harald Blåtand den rätta läran. Blåtand vann slaget men Kejsar Otto förföljde den danske kungen och lyckades till slut kristna ho-nom. Olav uppsökte senare en kristen profet och bad honom sia om hans framtid. Enligt profeten skulle Olav bli kung och göra mycket gott. År 995 vände Olav åter till Norge.
I ”Land-kænning” närmar sig Olav den norska kusten. Han upplever landet som slutet, ser de höga fjällen som urgamla tempelmurar och längtar efter att ”med sin unga tro” få vara innanför murarna – i templet. Han utbrister där i panegyrik över sitt uppdrag att kristna nationen: ”Här är grunden funnen, tempelval-vet trotsar helvetet. Anden bävar, hjärtat fylles, blott här kan den Störste hyllas!”

Text - Land-kænning

Og det var Olav Trygvason,
stævned over Nordsjø fram
op mot sit unge kongerige,
som ikke væntet ham.
Fik han så første synet:
hvad er dette for mur i havbrynet?

Og det var Olav Trygvason,
landet syntes ganske stængt,
alle hans unge kongelængsler
føltes mod klippen sprængt,
intil en Skald opdaged
hvide kupler og spir i skylaget.

Og det var Olav Trygvason,
syntes, han med én gang så
gråsprængte, gamle tempelmure,
snehvide hvælv derpå.
Længtes han da så såre
med sin unge tro stå innenfore.

Landet sig åbned, vår der var,
durende af fossebrus,
Stormvejr og havdøn rundt omkring dem,
sælsom var skogens sus,
orgler og klokker hørtes,
kongen så sig om, kongen henførtes:

Her er grunden funnen, funnen,
tempelhvælvet trodser helved,
ånden bæver, hjertet fyldes,
her den Største kun kan hyldes!
Gid min tro stå stærk som grunden,
stige ren som jøkelrunden,
ånden nå naturens højde,
fyldt af Ham, som sammenføjde!

Olavs bøn vi alle tage
nu som da og alle dage:
ånden bæver, hjertet fyldes,
her den Største kun kan hyldes!
Gid min tro stå stærk som grunden,
stige ren som jøkelrunden,
ånden nå naturens højde,
fyldt af Ham, som sammenføjde!

Rövarsången

Denna rövarsång ur filmen Ronja Rövardotter med musik av Björn Isfält (1942–1997) har kommit att bli ett slags symbol för manlighet och stark manskörssång och är älskad av både kör och publik.